Boken är första delen i en ny fantasyserie som heter ”Den
eviga eldens magi”.
Boken handlar om de två syskonen Alex och Corinthia. Alex
och Corinthia är föräldralösa och har vuxit upp hos värdshusvärden Bödvar. Bödvar
hittade dem på trappan till värdshuset när syskonen var små och då Bödvar själv
var föräldralös kände han ett ansvar att hjälpa dem och beslutade sig för att
ta hand om syskonen. Varken Alex eller Corinthia har något minne av tiden innan
värdshuset och det enda som skvallrar om deras bakgrund är de guldsmycken de
bar om halsen när Bödvar fann dem på trappan. Bödvar har uppfostrat syskonen
och lärt dem läsa och skriva och hur man sköter ett värdshus. När det kommit
främlingar utifrån har Bödvar frågat om de vet någonting om syskonen, men det
har aldrig kommit någon som har vetat någonting om barnen.
När boken börjar är det kväll och en väldig storm rasar
utomhus. Inne på värdshuset står Bödvar som vanligt bakom bardisken, medan Alex
och Corinthia passar upp gästerna. Dörren till värdshuset slås upp och in
kommer en man i en svart kåpa med en stav i handen som pryds av en svagt
glödande grön diamant längst upp. Mannen ber om varm mat och dryck och Bödvar
pekar på ett bord där mannen kan slå sig ned.
Alex springer iväg till bordet för att göra det i ordning åt
mannen. Mannen sätter sig och lutar sin stav mot bordet. Men Alex ser att
staven håller på att falla, så han greppar staven innan den faller till marken.
När han får fatt på staven händer någonting märkligt. Den gröna diamanten lyser
upp i ett kraftigt sken och Alex känner en mäktig kraft rusa genom hans kropp.
Mannen ryter till och sliter staven ur Alex hand. Alex blir så rädd av det som
har hänt att han springer och gömmer sig på ovanvåning, full beredd att mannen
ska springa efter honom och ge honom stryk. Men ingenting händer och efter en
stund går Alex tillbaka till matsalen och alla gäster beter sig som att
ingenting har hänt.
Alex frågar Corinthia om hon såg vad som hände när han
fångade staven och hon säger att hon också såg det gröna ljuset, men att det
verkar som att ingen annan gjorde det. Mannen är kvar och när han ätit färdigt
så säger han till Bödvar att han behöver ett rum för natten. De förhandlar om
pris och mannen lämnar ett par kopparmynt till Bödvar och går sedan upp till
sitt rum.
Alex kan inte släppa det här med staven. Han vet att det
finns en hemlig gång till rummet där mannen sover, så han och Corinthia
bestämmer sig för att smyga in i natt, när mannen har somnat. Sagt och gjort så
smyger de in genom lönngången under natten. De smyger försiktigt bort mot
staven, men just som Alex ska greppa staven så hör de en röst som säger ”God
kväll” och de ser att mannen har satt sig upp i sängen.
Mannen ber de två syskonen sätta sig och han berättar att
han heter Galder. Han säger att han har förstått att de är ute efter staven,
för han såg också vad som hände med Alex när han tog i staven. Galder säger att
diamanten som sitter i stavens topp kallas källsten och att den får sin kraft från
den eviga elden. Galder frågar om de vet vad den eviga är, men varken Alex
eller Corinthia har någon aning, så Galder fotsätter att berätta. Den eviga
elden, säger Galder, är den kraft som genomsyrar allt, ja det är själva
skapelsens kraft. Genom källstenarna kan några få utvalda magiker styra den
eviga elden och genom det få enorma krafter. Genom källstenarna och
eldmagikerna kan människorna hålla borta monstren som bor bortom människornas
rike, men kraften har försvagats och det ser ut som att magikerna kommer att
förlora kampen.
Galder säger att han blev väldigt förvånad när det gröna
skenet kom när Alex greppade staven, för det är få som få kraften och det är
väldigt sällsynt att någon så ung som Alex kan använda den. Galder frågar om
syskonens föräldrar, men de berättar att de inte vet vilka deras föräldrar är.
Galder suckar, men säger att de måste följa med honom till huvudstaden Nasheim,
där eldmästaren Draug bor. Draug kan lära syskonen mer om den eviga elden och
kanske kan de med Alex och Corinthias förmågor stoppa hotet ifrån monstren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar