De stulna barnen av Jo Salmson

Boken är första delen i en serie som heter ”Häxfolket”.

Boken handlar om en flicka som heter Sol. Sol blev som nyfödd lämnad till Birand och hans familj och på Birands gård har hon vuxit upp. Men Birand har inte mycket intresse i Sol, annat än att ge henne arbetsuppgifter, så det är Birands kokerska Misana som har tagit hand om Sol.

Men Sol är annorlunda än de andra på gården. Medan alla på gården är mörkhåriga, ja faktiskt alla som någonsin varit på gården, så är Sols hår nästan vitt och hon är väldigt ljus i hyn. På grund av det är hon ogillad av många på gården. De flesta arbetarna viskar om henne bakom hennes rygg och gör tecknet för ondska när hon går förbi.

Men helt ensam är hon inte, för förutom Misana så har Sol två goda vänner på gården och det är pojkarna Arel och Eno. Pojkarna går i skola på gården, men det är ingen vanlig skola utan en krigarskola. Arels familj är krigare och när han är klar med sin utbildning ska även han bli krigare. Enos familj är köpmän, men eftersom Enos pappa gjorde generalen en tjänst en gång så får Eno gå i krigarskola som belöning. Även om Eno ska bli köpman som de andra i sin familj, så kan det vara bra att kunna slåss.

För även om det är fred när boken utspelar sig, så har det inte alltid varit så. I norr bor ett folk som kallas Häxfolket som det ofta har varit krig med. Det berättas att häxfolket inte är som vanliga människor. De slåss med magi och det sägs att de är vilda och farliga, nästan som djur. Att kunna slåss och därmed försvara sig mot häxfolket är därför nödvändigt.

När boken börjar så är det två veckor kvar till Arels och Enos examen. Arel och Eno sitter och pratar med Sol om vad de ska göra efter examen. Arel och Eno ska båda till huvudstaden och Sol känner sig ledsen över att hon ska bli kvar ensam på gården. Hon tänker och bestämmer sig för att hon måste följa med pojkarna till huvudstaden. ”Men det kan du ju inte” säger Arel. ”Varför inte?” svara Sol, ”jag kan be Misana om lov och om jag inte får så sticker jag ändå”. ”Men, men, du är ju slav” säger Arel.

Sol blir alldeles kall inombords. Hon har alltid tänkt att hon har varit adopterad, men nu när Arel berättar att hon är slav förstår hon varför Birand har varit så hård mot henne och gett henne så många arbetsuppgifter. Sol går tillbaka till sitt rum och det känns som att hela hennes värld är vänd upp och ner och hon inser att hon aldrig kommer att kunna lämna gården.

De två veckorna fram till Arels och Enos examen så pratar Sol inte ett ord med dem, utan går helt i sina egna tankar. Hon är så fruktansvärt ledsen över att hon nu vet att hon är en slav. Birand har fått reda på att Sol nu vet att hon är slav och han flinar åt henne och säger att nu kanske hon jobbar lite bättre.

Även en slav måste ju ha föräldrar tänker Sol, så en dag frågar hon Misana om hon kan berätta om dagen då hon kom till gården. Misana berättar att det var just efter att de hade besegrat häxfolket och att generalen lämnade över henne inlindad i en stor blå sjal. Sol blir ledsen, då Misanas berättelse inte ger henne några ledtrådar om hennes föräldrar. Misana ser det och säger att ”Du ska veta att du har varit som min egen dotter, även om du är en av…”. Misana tystnar och slår handen för munnen, som för att stoppa orden. ”En av?” säger Sol frågande. ”Jag är ledsen Sol” säger Misana, ”men jag har lovat generalen att ingenting säga”. Nu blir Sol nyfiken. Vem är hon egentligen? Sol bestämmer sig för att försöka ta reda på det.