Boken är första delen av en serie som heter ”Legenden om
Tann”.
Boken handlar om en dvärgpojke som heter Tanarog men kallas
Tann. Dvärgarna är ett folk som bor djupt inne i bergen och sällan går ut i
solljuset. Men Tann är inte som andra dvärgar, utan han har alltid längtat ut
till solen och skogen. En dag tog Tann sig mod och klättrade ut från berget och
in i skogen. I skogen träffade han Bladhus, en ek som vandrade runt och letade
en plats att slå ned sina rötter på. Tann och Bladhus började prata och blev
goda vänner.
Det låter kanske konstigt med ett pratande träd, men i Tanns
värld är nästan allting levande. Floden kan prata och träden kan prata, men
Bladhus är nog det pratsammaste av alla träden. Tann och Bladhus blev som sagt
goda vänner och hösten innan den här boken utspelar sig har de tillsammans
gjort ett hjältedåd. Djupt nere i dvärgarnas grottor bodde det under lång tid
ett fasansfullt monster. Oftast höll sig monstret lugnt, men med några års
mellanrum brukade det anfalla dvärgarna. Dvärgarna var mycket rädda för
monstret, men Tann bestämde sig för att det fick vara nog, så tillsammans med
Bladhus jagade han bort monstret från grottorna.
När boken börjar har det just blivit vår och Tann går ut för
första gången på året för att se solen och leta reda på Bladhus. Han går ner
till skogen och finner Bladhus sovande med rötterna djupt nedkörda i marken. Tann
lutar huvudet mot ekens bark och säger några ord i hopp om att Bladhus ska
vakna. Men så känner Tann att han är iakttagen av någon. Han tittar sig
omkring, men ser ingen i närheten. Men så vaknar eken och Tann glömmer snabbt
att han misstänkt att någon spanar på honom.
Tann blir överlycklig över att Bladhus är vaken. Bladhus
blir också glad över att se Tann, men berättar att någonting oroväckande har
hänt. En flicka har varit till Bladhus och berättat att monstret de jagade ut
från berget nu har flyttat in i en håla i skogen och sprider skräck genom att
slåss och riva ner träd i skogen. Bladhus säger att Tann måste gå och hämta sin
yxa så att de kan jaga bort besten från skogen.
Tann blir förskräckt, men samtidigt nyfiken på den här
flickan som har berättat om monstret för Bladhus. Tann frågar var hon är och
Bladhus säger att hon var här nyss. Tann vänder sig om, men kan inte se någon
flicka. Så hör han en röst som säger ”pratar ni om mig?”. Tann tittar på snåren
där rösten kommer ifrån, men kan fortfarande inte se någon flicka. Men så ser
han två ljusbruna ögon skimra i snåren och ut ur snåren kliver en kort och smal,
grönklädd flicka.
Flickan presenterar sig som Aina och säger att hon tillhör
skogsfolket, som bor där monstret nu härjar. Hon är utsänd för att leta rätt på
Tann och Bladhus, för alla i skogen har hört om hur de drev ut monstret från
berget och nu behöver de hjälp med att bli av med monstret från skogen.
Tann kommer ihåg hur rädd han var när de drev bort monstret
från berget och det känns väldigt jobbigt att träffa på monstret igen.
Samtidigt känner han sig lite skyldig eftersom om han och Bladhus inte hade
drivit bort monstret så hade ju skogsfolket inte blivit drabbade. Dessutom
låter det väldigt illa vad monstret håller på med i skogen, så han bestämmer
sig: om Bladhus följer med så ska han följa med Aina till skogsfolket och
hjälpa dem att bli av med monstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar