Det har kommit ett rymdskepp till jorden och det svävar över
en stad. Presidenten står och tittar på rymdskeppet med en kikare. Men
presidenten är arg. Rymdskeppet svävar nämligen inte över presidentpalatset,
som presidenten vill, utan över de allra fattigaste delarna av staden. Men
rymdvarelserna kanske inte vet att presidenten är den viktigaste personen i
staden, så presidenten hoppar in i sin limousin och åker iväg för att möta
rymdvarelserna.
När han kommer fram till rymdskeppet hoppar han ut ur
limousinen och tar fram en megafon och ropar mot rymdskeppet. ”Hallå rymdmän,
det är jag som är presidenten. Välkomna till jorden”. Ingenting händer.
Presidenten ropar igen ”Rymdvarelser, ni är på min planet. Jag vill prata med
er”. Ingen svarar. Nu börjar presidenten bli arg så han ropar åt rymdskeppet
ännu en gång ”Det är presidenten som talar, kom nu omedelbart ut så att vi får
se era gröna ansikten och konstiga ögon”. Fortfarande inget svar. Nu är
presidenten riktigt arg så han skriker ”Hallå era slajmiga rymdmiffon, kom ut
nu direkt”.
Plötsligt kommer en ljusstråle ut från rymdskeppet.
Ljusstrålen lyser på en liten flicka som är så fattig att hon bor i en låda.
Presidenten ropar åt flickan att hon måste flytta på sig för nu vill
rymdvarelserna prata med honom. Men när han kommer fram till ljuset upptäcker
han att det är som en vägg som han inte kan komma igenom. Från rymdskeppet
kommer det plötsligt farande två fåtöljer och ett bord med saft och bullar på
och i ena fåtöljen sitter en rymdvarelse. Rymdvarelsen hälsar på flickan och
ber henne sätta sig i den andra fåtöljen. Han bjuder på saft och de börjar
prata och spela kort.
Presidenten blir vansinnigt arg då rymdvarelsen inte vill
prata med honom, utan bara med den här fattiga flickan så han tar en pansarvagn
och försöker köra in den i ljusskenet där flickan och rymdvarelsen sitter, men
det funkar inte alls.
Flickan och rymdvarelsen spelar kort en lång stund och till
slut säger rymdvarelsen hej då och åker upp till sitt rymdskepp. När de har åkt
säger presidenten åt sina vakter att de ska gripa flickan och vakterna försöker
ta flickan men det är helt omöjligt. Flickan säger då ”rymdisen sa att ni
skulle försöka fånga mig, så han gjorde mig otvingbar. Ingen kan nu tvinga mig
till någonting.” Presidenten blir vansinnig, då han är van vid att alla ska
göra som han vill och han bestämmer sig för att han minsann ska kunna tvinga
flickan. Men det är inte lätt när rymdvarelser har varit framme…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar