Hubert i klistret av Arne Svingen

Boken handlar om en kille som heter Hubert. När boken börjar sitter Hubert med sin mamma och äter frukost. Mamma är arg för att Hubert just berättat att de ska ha skolfoto idag och Hubert inte har varit till frisören på jättelänge. Mamma säger att om Hubert skyndar sig så hinner han till frisören innan skolan börjar, så hon ringer till frisören och bokar en tid. Hubert tar sin ryggsäck och skyndar sig bort till frisören.

Hubert känner sig rätt stressad, för den första lektionen han har idag är med skolans strängaste lärare, Nilsen, och Hubert vet att han kommer att få en ordentlig utskällning om han kommer försent till den lektionen. Frisören tar god tid på sig med att förbereda för att klippa Hubert, men Hubert säger att det måste gå jättefort, så frisören bestämmer sig för att använda den elektriska hårklippningsmaskinen istället för saxen. Just som han ska börja klippa Hubert så ringer telefonen. Hubert är nu jättestressad och han tittar på hårklippningsmaskinen och tänker ”hur svårt kan det vara att klippa sig själv egentligen?”, så han plockar upp maskinen och sätter den mot huvudet. Maskinen går fram som en gräsklippare över Huberts huvud och på bara någon sekund har Hubert en kal rand rakt över huvudet.

Hubert tittar på klockan och ser med fasa att det bara är fem minuter tills lektionen börjar. Han tittar sig i spegeln och ser att han inte ser riktigt klok ut med en kal rand mitt över huvudet, så han sliter åt sig en keps och börjar springa mot skolan. Han vet att Nilsen aldrig kommer att låta honom ha keps på sig inomhus, så på vägen till skolan springer han förbi en affär där han går in och köper en tub superlim som han använder till att limma fast kepsen på huvudet.

Hubert lyckas komma till skolan precis när lektionen börjar och sätter sig andfådd i sin bänk. Nilsen säger åt honom att man inte har keps på sig inomhus och att han ska ta av sig kepsen. Hubert säger att kepsen sitter fast. Nilsen frågar vad det är för dumheter Hubert håller på med och går fram till honom för att ta av honom kepsen. Det går dock inte att få av Hubert kepsen, trots att Nilsen tar i med båda händer för att slita kepsen från huvudet, så Nilsen skickar Hubert till vaktmästaren för att se om han kan få av kepsen.

På väg till vaktmästaren råkar Hubert gå förbi skolans värsta mobbargäng. En av dem pekar på Huberts keps och säger att ”en sån där keps vill jag också ha, ge mig kepsen”, men Hubert förklarar att kepsen sitter fast. De börjar dra allt vad de orkar i kepsen och Hubert känner det som att han nästan blir en meter längre av allt dragande, men kepsen sitter fortfarande som fastspikad på huvudet. Den störste mobbaren säger åt en av de andra att springa och hämta en kofot, så att de ska kunna bända loss kepsen från huvudet. Hubert börjar få panik, men lyckligtvis dyker vaktmästaren upp och avbryter allt just innan mobbarna ska gå loss med kofoten på Huberts huvud.

Hubert följer med vaktmästaren in på hans kontor och vaktmästaren försöker också dra loss kepsen utan att lyckas. Hubert berättar om superlimmet och vaktmästaren skakar på huvudet. Plötsligt skiner han upp och säger att han har fått en idé. Vaktmästaren går fram till en av sina lådor och plockar upp en peruk därifrån. ”Om du inte får dölja håret med keps, kanske du kan dölja kepsen med hår” säger han och limmar fast peruken på Huberts keps. Hubert tittar sig i spegeln. Nu ser allting ännu värre ut. Peruken har långt och fluffigt hår och Hubert ser inte riktigt klok ut. Han tittar på klockan och ser att det bara är en halvtimme kvar till fotograferingen. Hur ska Hubert kunna ställa allt till rätta innan dess?