25 oktober 2013

Boom! av Mark Haddon



Boken handlar om den brittiska killen Jim och hans kompis Charlie.

Jim bor tillsammans med sin mamma, sin arbetslösa och deprimerade pappa och sin avskyvärda storasyster i en liten stad i England.

Jim gillar inte skolan. Han är stökig på lektionerna och får kvarsittning var och varannan vecka. När hans syster en dag säger att hon har råkat höra att lärarna funderar på att stänga av honom från skolan, inser han att han har problem. Han vet att hans syster kanske driver med honom, hon är expert på att driva med folk, men samtidigt låter det inte otroligt att han skulle kunna bli avstängd, så Jim bestämmer sig för att ta reda på hur det ligger till.

Jim ringer sin kompis Charlie för att berätta om sitt problem. Charlie säger att han har en plan. Charlie har nämligen två walkie talkies och han tänker att om de lyckas smuggla in en av dem i lärarrummet så kan de tjuvlyssna på vad lärarna säger.

Efter ett par försök lyckas de till slut gömma walkie talkien i lärarrummet och när skoldagen är slut sätter de sig i närheten av lärarrummet för att lyssna av lärarna. Men det är en stor besvikelse, för lärarna pratar bara om en massa tråkiga saker, men lyckligtvis ingenting om Jim. Efter en timme är de beredda att ge upp, för lärarna är fruktansvärt tråkiga att lyssna på och de flesta av lärarna verkar ha gått hem. Men så plötsligt hör de en av lärarna säga någonting på ett konstigt språk och en annan lärare svarar på samma konstiga språk. De lyssnar en stund på vad som låter som ett nonsenssamtal och konstaterar att de är deras historielärare och bildlärare som pratar. När samtalet slutar och lärarna går hem bestämmer de sig för att ta reda på vad som egentligen försiggår.

Dagen efter försöker de fråga bildläraren och historieläraren om de kanske kan några främmande språk, eller om de brukar resa utomlands, men lärarna hävdar att de bara kan engelska. Men Jim och Charlie är inte beredda att ge upp, så de åker hem till bildlärarinnans hus och tar sig in för att leta upp ledtrådar. De hittar en låda med ett par mässingsarband, som när de ser dem kommer på att båda lärarna brukar bära och en lapp av något märkligt material där det står en massa saker på ett konstigt språk.

De tar med sig lådan och tänker att de nog ska kunna lösa det med de här ledtrådarna, men efter ett par dagars funderande inser de att de inte har kommit mycket längre med att lista ut vad det konstiga språket är för någonting.

En kväll sitter de på en hamburgarrestaurang och äter när en man i grå kostym kommer fram och sätter sig vid deras bord. De ber mannen flytta på sig, men mannen svarar ”ni tror att ni är smarta va? Jag vet inte hur mycket ni vet, men det är uppenbart att ni vet en del”. Killarna känner sig lite nervösa och börjar röra sig mot utgången, men mannen spärrar av deras flyktväg.

”Vi vet att ni har följt efter våra observatörer och vi gillar det inte, så ni ska lägga av med det” säger mannen. ”Vem är du att säga åt oss vad vi får och inte får” svarar Charlie. ”Det är mycket enkelt” säger mannen ”aningen lyder ni eller så får ni ta konsekvenserna”. Samtidigt som han säger det glimmar ett neonblått ljus till i mannens ögon och ett av hans fingrar börjar lysa i en blå färg. Mannen drar fingret längs bordsskivan och fingret går som en svetslåga över bordet och klyver det. ”Har ni förstått” säger mannen. ”Ja” svara killarna. ”Bra” säger mannen och går därifrån. Killarna sitter kvar skräckslagna, osäkra på om de verkligen har sett det de just gjorde. Mannen verkar inte vara att leka med, men samtidigt vill de mer än någonsin ta reda på sanningen bakom de mystiska lärarna och mannen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar