Boken handlar om en kille som heter Sigge. Sommarlovet har
just börjat, men Sigge kan inte vara glad för det, för Sigge och hans familj
har just flyttat till en ny stad. Sigge gillar inte den nya staden, inte heller
den nya lägenheten, men mest av ogillar han att vara utan sin bästa kompis
Viktor, som han bodde granne med förut.
Sigge känner ingen i den nya staden och är så sur att han
inte vill försöka lära känna någon heller, så han bestämmer sig för att stanna
inomhus hela sommarlovet. Han tittar runt lite i huset och hittar ett litet
förråd under trappan där mamma och pappa har ställt in morfars gamla saker. Sigge
bestämmer sig för att förrådet ska bli hans koja, så han tar in en ficklampa
och en filt. I förrådet hittar han en resväska som tillhör morfar och när han
öppnar den upptäcker han att den är full av stålmannentidningar. Sigge älskar
Stålmannen, så nu är sommaren räddad.
Sigge sitter i sin koja varje dag och läser tidningar. Ju
längre ner i tidningshögen han kommer, desto värre luktar det och när han efter
11 dagar har läst alla tidningar upptäcker han att det längst ner i resväskan
ligger en påse med ett par väldigt illaluktande strumpor. Sigge plockar upp
strumporna ur påsen och tycker att de är rätt fina, så han sätter på sig dem.
När Sigge går ut från förrådet för att visa pappa sina
strumpor svimmar nästan pappa av den hemska lukten. ”Uäää, ta av dig
strumporna” skriker pappa, men Sigge svarar att strumporna är sköna och vägrar
ta av sig dem. Efter en liten stund kommer grannarna och klagar på lukten och
när brevbäraren kommer med posten, vänder han innan han hunnit fram till
brevlådan för att det luktar så illa. Men Sigge vägrar fortfarande att ta av
sig strumporna och behåller dem till och med på när han går och lägger sig på
kvällen. På natten smyger sig mamma in på Sigges rum för att ta av honom
strumporna, men de sitter som fastklistrade på Sigges fötter och går inte att
ta av.
På morgonen när Sigge vaknar känner han sig konstig. Han är
alldeles varm och han tänker att han kanske har fått strumpfeber. Han ställer
sig upp och upptäcker att strumporna har hasat ner så att det sticker fram en
hel del tyg framför tårna. Plötsligt börjar tyget som sticker ut att röra på
sig. Efter en liten stund snurrar strumporna som helikopterblad under fötterna.
Långsamt lyfter Sigge från golvet tills han flyger runt i rummet. Han krockar
med lampor och bokhyllor och till slut gör strumporna så att han flyger ut
genom fönstret. Sigge flyger upp högt över hustaken och först blir han livrädd,
för Sigge är ganska rädd för höjder. Men efter en liten stund lugnar han ner
sig och upptäcker att han kan styra strumporna och då blir allt genast
roligare.
Sigge flyger runt en stund, men så krockar han med en liten
fågel. ”Se dig för, blindstyre” säger fågeln argt till Sigge. Sigge bara gapar,
fåglar kan väl inte prata? ”Och här uppe presenterar vi oss. Vad heter du?”
”Sigge”, stammar Sigge fram. Fågeln säger att han heter Tore. Efter att de har
pratat en stund och Sigge har berättat historien om sina strumpor erbjuder Tore
att bli Sigges flyglärare. De tränar under förmiddagen, men Sigge upptäcker
också en annan konstig sak. Han upptäcker att han kan höra folks tankar och
efter någon timme hör han ett rop på hjälp i sitt huvud.
Sigge och Tore flyger dit ropet på hjälp kommer ifrån och
när de kommer fram ser de att det är en vuxen man som sitter och gråter i sitt
hus. Sigge knackar på rutan och mannen släpper in honom. Sigge frågar vad som
är fel och mannen säger att han är så fruktansvärt rädd för hundar att han inte
längre vågar gå utanför huset. Sigge funderar på vad han ska göra, men så
känner han någonting hårt på insidan av en av strumporna. Han för in handen
innanför strumpan och plockar upp en liten bok där det på omslaget står
”instruktionsbok till strumpor”. Sigge slår upp första kapitlet och där står
”Svett + skvätt = styrka, kraft och mod”. Först fattar Sigge ingenting, men
sedan får han en idé. Han tar av sig strumpan och vrider ur en liten droppe
svett som landar på mannens huvud. Det luktar hemskt äckligt, men strax börjar
mannen le och säger att han inte längre är rädd för hundar. Nu förstår Sigge
att han har ett uppdrag med strumporna och det är att hjälpa människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar