Dagens katastrofer av Cilla Jackert

Boken handlar om en elvaårig tjej som heter Majken. Majken oroar sig för nästan allt. Vanliga och ovanliga sjukdomar som kan drabba henne, mördare och pedofiler, det allt varmare klimatet och farliga avgaser. Hon bor tillsammans med sin mamma i Stockholms innerstad, men helst skulle hon vilja bo på landet. Stockholm är ju fullt av avgaser och bilar med förare som säkert både är fulla och galna. Bara att gå över gatan inne i stan är förenat med livsfara, menar Majken.

Majkens mamma har dock inga planer på att flytta ut på landet, hon älskar Stockholm och driver dessutom en restaurang inne i stan. Majken blir inte klok på henne, hon vill alltså bo inne bland bilarna och avgaserna och dessutom både röker och dricker hon ibland, vilket definitivt är livsfarligt.

Men Majkens mamma är orolig för Majken. När mamman var ung höll hon på med en massa sporter och var ute och träffade kompisar hela tiden och Majken gör ingenting av det där. Sport är alldeles för farligt och Majken tycker att de flesta jämnåriga är idioter, så hon är mest hemma och läser och googlar symptom på konstiga sjukdomar. Majkens mamma jobbar nästan jämt sent på sin restaurang, så nu när det är sommarlov är Majken oftast ensam.

Mamman bestämmer sig för att göra någonting åt det, så en dag dyker hon upp hemma med en hund. Mamma berättar att hunden heter Blunder och kommer från ett hundstall. Blunder ska bo hos dem över sommaren och Majken ska ta hand om honom.

Majken tycker att det är en idiotisk idé. Först och främst är hundar smutsiga djur som säkert bär på en massa sjukdomar. Hur ren kan man vara om man hälsar genom att lukta på en annan hunds rumpa? Om de får medicin mot sjukdomarna så blir de skyldiga till farliga miljöutsläpp. Dessutom är hundar korkade. Majken vet att hästars hjärnor är stora som valnötter så en hunds hjärna är förmodligen stor som en hasselnöt. Hur kan hennes mamma förvänta sig att hon ska bli vän med någon som knappt kan tänka.

Utöver det vet hon ingenting om Blunder. Han kanske har hamnat på hundstallet för att han har bitit ihjäl någon. Den förre ägaren, eller ett barn eller så.

Majken har dock inte något val. Först tänker hon att hon bara ska låta Blunder vara, men när han börjar kissa på hallmattan fattar hon att hon måste gå ut med honom. Hon tar på honom ett koppel och går ut på gatan. Först vill hon bara gå med honom på sin gata, men Blunder verkar inte särskilt nöjd med att gå 20 meter fram och tillbaka, så han börjar dra med sig Majken över gatan. Majken försöker få stopp på honom, men Blunder är starkare än henne så det blir mer som att Blunder är ute och går med Majken i koppel än tvärtom.

Majken får syn på ett taxifik där det sitter ett par taxichaffisar och fikar. Majken lyckas slita med sig Blunder dit för att försöka övertala taxichaufförerna att köra hem henne och Blunder. Men Majken har inga pengar och taxichaufförerna vill inte köra gratis, så det funkar inte. Istället sticker Blunder mot Vanadislunden och det kan inte sluta bra, för Vanadislunden är full av knarkare och alkoholister, i alla fall enligt Majken.

Små mekaniska mirakel av Lissa Evans

Boken handlar om en kille som heter Peter Lutten. Peter bor tillsammans med sin långa mamma och pappa, men själv är han väldigt kort för sin ålder. Det blir inte bättre av att hans föräldrar har gett honom namnet Peter vilket kan skrivas som P. Lutten. Att han ständigt blir kallad plutten borde de ha tänkt på.

När boken börjar har familjen just bestämt sig för att flytta. Peters mamma är läkare och har fått ett jobb som gör att de måste flytta. Nära staden där sjukhuset ligger, ligger staden Beeton där Peters pappa växte upp, så de har bestämt sig för att flytta dit.

Släkten på pappans sida har en lång historia i Beeton och när familjen kommer dit med flyttlasset blir pappan väldigt förvånad över att släktens gamla fabrik fortfarande står kvar. Luttens mekaniska mirakel står det på skylten till fabriken. Peter frågar vad de sysslade med där. Pappa berättar att de byggde lås och kassaskåp, men att verksamheten mer eller mindre dog när fabriken brann för 50 år sedan. Peters farfar hade försökt bygga upp verksamheten igen, men misslyckats och därefter flyttat från staden. Han anklagade sin bror Tony för branden och de bråkade en hel del om det, men sedan försvann Tony spårlöst.

Tony var trollkarl, berättar pappa och dagen innan han försvann var han förbi vårt hus och lämnade en sparbössa av trä till mig. Peter vet precis vad hans pappa menar, för han har sett den där sparbössan på pappas arbetsrum.

När de kommer hem går Peter in på pappas arbetsrum för att kolla på sparbössan. Den ser inte direkt ut som en sparbössa, för den har ingen springa där man kan stoppa ner pengar. Peter börjar fundera på om det inte är en trolleriask. Botten känns tyngre än locket, så Peter börjar vrida på den för att se om det finns en dold lucka någonstans. När han vrider på lådans botten faller botten av och ett par mynt trillar ut. Mynten är små och fyrkantiga och ser ut att vara av guld. Peter går till sin pappa med mynten, men han säger att mynten mest är gamla och inte särskilt värdefulla. Peter tror ändå att det är någonting särskilt med mynten. Varför skulle pappas farbror Tony lämna lådan med mynten till pappa dagen innan han försvann. Tonys gamla hus finns fortfarande kvar, så Peter bestämmer sig för att sticka dit för att ta reda på mer.

När han kommer dit finner han att huset är ett ruckel och att alla fönster och dörrar är igenbommade. Peter går runt huset och rycker lite i brädorna för att se om han kan kika in i huset. Plötsligt hör han någon som säger ”hallå, det där är privat mark. Det du gör är förbjudet”. Peter vänder sig om och ser att det är en ung tjej som säger det. Hon plockar upp en kamera och börjar fotografera Peter. Peter blir lite orolig och sticker från huset, men tjejen följer efter. Peter börjar springa och när han väl tror sig ha skakat av sig tjejen så dyker hon upp mitt framför honom. Peter vänder sig om och springer åt andra hållet, men då får han syn på tjejen igen. Först tror Peter att han har blivit galen, men så kommer han på att de måste vara enäggstvillingar.

Peter får syn på en gammal telefonkiosk och springer in och gömmer sig i den. Genom den skitiga rutan på telefonkiosken ser han tjejerna och de är inte bara tvillingar, utan en tredje identisk tjej har dykt upp så de måste vara enäggstrillingar.

Det knackar på rutan till telefonkiosken och en tant som står utanför frågar om han ska ringa. Annars får han gå därifrån. Peter vill inte lämna telefonen så han plockar upp ett av mynten han hittade, stoppar det i telefonautomaten och slår numret till pappa. Det händer ingenting och då ser Peter att sladden till telefonen är avklippt. Peter funderar lite på vad han nu ska göra, men så plötsligt börjar telefonen att ringa. Det borde vara omöjligt tänker Peter, men ändå lyfter han luren och svarar hallå. Rösten i andra ändan frågar om det är herr Lutton. Peter svarar ett darrande ja. Vi har boken, säger rösten. Vilken bok frågar Peter? Boken ni beställde.

Spindlar och spöken av Ewa Christina Johansson

Boken handlar om två syskon som heter Malte och Milda. När boken börjar ska syskonen hälsa på hos sin moster. Mosterns hus är stort med många torn och tinnar. Det är gammalt och ser faktiskt ut som ett riktigt spökslott. Det finns till och med ett spöke i huset.

Det är ingen som har sett spöket, men på natten kan man höra det. Det rasslar i kedjor, hörs knarrande fotsteg och ibland kan man till och med höra blodisande tjut. Deras moster tycker dock att det är okej med ett spöke i huset. Hon är författare och skriver spännande och läskiga böcker. Då kan det vara bra med ett spöke så att man kommer i rätt stämning för att skriva.

Men varken Malte eller Milda gillar spöket. De tycker mest att det är läskigt med ett riktigt spöke.

När de har ställt in sina grejer i huset frågar Milda om de ska slå vad. Om vad då undrar Malte. Jag slår vad om att du inte vågar gå ensam upp på vinden. Egentligen vågar nog Malte inte det, men han vill ju inte visa sig rädd inför sin storasyster. Vad får jag om jag vinner vadet, frågar Malte. Du får allt mitt lördagsgodis, svarar Milda, men om du förlorar så måste du städa mitt rum.

Det låter bra, tänker Malte. Det känns såklart läskigt att gå upp på vinden, men hur farligt kan det vara egentligen? Det är ju fortfarande dag och spöken brukar mest synas på natten. Så Malte säger ok, det kan jag väll göra.

Trappan upp till vinden är en lång och knarrande trappa och redan där börjar Malte bli rädd. Men Malte vill inte fega ur nu. Inte vill han städa Mildas rum, men mest av allt vill han inte visa sig rädd, så han fortsätter ända upp till vinden.

På vinden är det fullt av bråte och spindelväv. Vinden är lite läskig, men Malte känner sig ändå glad för det var ju inte farligare än så här. Då hör han plötsligt en spöklik röst från vinden som ropar ”Maaalteee”.

Gustava och Tex och den heliga cirkusstrutsen av Martin Widmark

Boken handlar om en struts som heter Gustava och hennes kompis, haren Tex. De bor på en djurpark och när boken börjar är det morgon och både Gustava och Tex ligger och sover.

På ängen utanför djurparken har ett cirkustält slagits upp, för cirkusen är i stan. I en hage utanför cirkustältet sitter cirkusstrutsen Don Alonso. Han kan gå på lina, tämja lejon och en massa andra fantastiska saker, men nu är han less på det. Vad är meningen med livet, tänker han. Är det bara att födas, äta popcorn och sedan dö?

Cirkusdirektören ser att Don Alonso är ledsen, så han försöker muntra upp honom. Han tar upp en tidning och börjar läsa en artikel. Nu ska du få höra, säger cirkusdirektören. En klok kinesisk man säger: Carpe diem. Det betyder fånga dagen, njut av livet liksom. Men artikeln är lång och med en massa svåra ord och till slut blir cirkusdirektören så trött att han somnar.

Då får Don Alonso en plan. Han ser att grinden till hagen är öppen, så han bestämmer sig för att rymma. Don Alonso tar ett lakan som hänger på tork och så säger han till zebrorna, ”Carpe diem, fånga dagen. Nu drar jag mig tillbaka till en grotta i bergen”. Vad sa han, säger zebrorna? Trånga hagen? De skakar på huvudena.

I djurparken har Tex och Gustava vaknat. Djurskötare Danielsson lägger ett rep om Gustavas hals och leder ut henne. Vart ska du, frågar Tex? Ingen aning svarar Gustava. Danielsson leder Gustava över ängen och bort till cirkusen. Danielsson går fram till cirkusdirektören, som genast skiner upp. En ny struts, säger han. Men hon är inte billig, svarar Danielsson. Billig, tänker Gustava, vad pratar han om? Då förstår hon, Danielsson tänker sälja henne till cirkusen. Och mycket riktigt plockar cirkusdirektören upp en sedelbunt och ger till Danielsson.

Cirkusdirektören visar Gustava runt på cirkusen. Här inne står elefanterna säger han och pekar. Hej era dammsugar-näsor säger Gustava till elefanterna. Elefanterna blir såklart arga. Och här är zebrorna, säger cirkusdirektören. Randiga hästar, säger Gustava och skrattar. Har ni rutiga grodor också? Där borta är lejonen. Oj vilka kissemissar, säger Gustava. Och vilka fula frisyrer de har. Snart är alla djur på cirkusen arga på Gustava.

Cirkusdirektören förklarar för Gustava vad hon ska göra på föreställningen. Hon ska gå på en lina som är uppspänd högt uppe i manegen. Och sedan ska hon gå in i lejonens bur och få dem att hoppa genom ringar.

Nu börjar Gustava bli rädd och de andra djuren skrattar när de ser det. Lejonen slickar sig om sina munnar och säger, mums det blir struts till middag. Hjälp tänker Gustava, någon måste komma och rädda mig.

Cirkusdeckarna och äppelmysteriet av Dan Höjer

Detta är den åttonde boken om tvillingarna Kasper och Katinka.  De är de två största stjärnorna på Cirkus Pommery. Publiken häpnar när de visar sina fantastiska konster. Men Kaspar och Katinka gillar också mysterier.

I den här boken hamnar de i ett spännande äventyr, den här gången i äppelstaden Kivik. Cirkusdirektören Fernand Pommery, som älskar äpplen, blir som galen av alla äppelodlingar och olika äppelsorter som finns i Kivik och får äppelfeber. Han blir bjuden på massor av äpplen och kan inte sluta äta. Det leder till att han sitter på toaletten en hel dag.

Äventyret börjar när den gigantiska och dyrbara äppeltavlan försvinner mitt framför ögonen på alla besökare och tvillingarna tar upp jakten på tjuvarna. De förföljer en mystisk knivman och leds in i en gammal gravkammare där de blir inlåsta.

Lyckokakan av Kerstin Lundberg Hahn, Illustratör: Maria Nilsson Thore

Oscar är en helt vanlig kille med ett helt vanligt liv. Allt skulle vara perfekt om det inte vore för hans pinsamma föräldrar: Pappa som sjunger opera så fort han får en chans, och mamma som gillar att dansa så mycket att hon till och med testar hiphop när det är skoldisco!

Oscar tror väldigt ofta att han ska dö på fläcken av skam och har önskat hett att de kunde vara mer vanliga. En dag får han en lyckokaka av en tjej på en kinesisk restaurang. I mitten ligger en lapp där det står: Uttala din högsta önskan så blir den sann!

Tänk om det fungerar? Läs s. 22-24

Falskt spel av Anna Jansson

Emil Wern del 10. Juldeckare. Julen närmar sig och det är dags för världsstjärnan Lady Glorias stora luciakonsert i Visby. Men biljettpengarna är stulna och Lady Gloria spårlöst försvunnen. Vem har kidnappat sångerskan?

Förr eller senare exploderar jag av John Green

Boken handlar om en sextonårig tjej som heter Hazel. Hazel är döende i cancer och har varit så i flera år. När boken börjar är hennes mamma övertygad om att Hazel är deprimerad och behöver hjälp. Hazel själv tycker att depression mest är en biverkning av cancern, men går i alla fall med på att börja gå till en stödgrupp.

Stödgruppen är en ganska deprimerande historia i sig. Ett tiotal ungdomar med cancer som pratar om kampen med sjukdomen. Hazel sitter mest och suckar och efter ett par veckor är hon beredd att ge upp. Men hon vill inte göra sin mamma besviken, för om det är något Hazel tror är värre än att vara 16 år och dödssjuk i cancer så är det att vara förälder till en döende sextonåring. Hon bestämmer sig därför för att härda ut i gruppen ett tag till.

En kväll när Hazel kommer till mötet med gruppen är det en ny, snygg kille där. På mötet går de en runda där alla får säga vad de heter och varför de är där. Killen berättar att han heter Augustus och att han hade en släng av cancer för ett år sedan, men att han mest är där för att hans kompis Isaac är med i gruppen. Under mötet får alla berätta om sin största rädsla. Augustus berättar att hans största rädsla är att bli bortglömd. Hazel svarar med en lång utläggning om hur alla ändå blir bortglömda med tiden och att det inte är någonting att oroa sig över. Augustus blir märkbart imponerad av Hazels svar och efter mötet går han fram till henne för att prata.

Augustus visar sig vara en rätt märklig men intressant kille och innan Hazels mamma hinner komma och hämta henne har Augustus bjudit med Hazel för att se på film. Hazel tackar ja och de åker med Augustus bil hem till honom. När de kommer dit så börjar de prata för att lära känna varandra. Augustus frågar vad Hazel gillar att göra och hon berättar att hon gillar att läsa, så Augustus frågar vad hon har för favoritbok. Hazel berättar att det är en bok som heter ”Ett storslaget lidande” av en holländsk författare som heter Peter van Houten.

Hazel är lite besatt av den boken. Boken handlar om en cancersjuk flicka som heter Anna. Hazel brukar avsky böcker om cancersjuka ungdomar för huvudpersonen är alltid så präktig och berättelsen förutsägbar, men den här boken är annorlunda. Bokens Anna ser väldigt klarsynt på sin sjukdom, hon kallar sig själv för biverkningen, den olyckliga konsekvensen av den för mänskligheten positiva cellmutationen. Boken slutar dessutom mitt i en mening, förmodligen för att Anna dör, men det är ytterligare en anledning till att Hazel inte kan sluta läsa den. Författaren är dessutom väldigt hemlighetsfull. Boken är den enda han har skrivit och det var 20 år sedan och efter det har han helt försvunnit ur rampljuset.

Hazel har med sig ett exemplar av boken, så hon lånar ut den till Augustus och de bestämmer att de ska höras igen när han är klar med boken. Två dagar senare är Hazel på bio och när hon kommer ut från biografen har hon 4 sms från Augustus. Säg att det saknas 20 sidor ur min bok, skriver han. Säg att boken inte är slut. Vad i helvete. Ring mig. Hazel ringer upp och de pratar lite kort om boken, men de bestämmer att de ska höras senare.

Det går en vecka innan Augustus hör av sig igen. Augustus säger att det har dröjt för att han ville formulera en sammanhängande tanke om boken. Augustus tycker att boken är fantastisk, men att det är ren tortyr att den slutar mitt i en mening. Det finns ett oskrivet kontrakt mellan författare och läsare om att man avslutar boken och Peter van Houten har brutit mot det.

Hazel instämmer och berättar att hon har skickat flera brev till författaren för att få svar på vad som händer efter att texten slutar, men att hon aldrig har fått svar. Augustus säger att han har jagat upp en epostadress till van Houten och faktiskt fått ett svar. Augustus läser upp svaret. Svaret är högtravande och ganska märkligt. Van Houten skriver att han både för läsaren och hans egen skull aldrig kommer att skriva någon fler bok.

Hazel ber att får mailadressen och ägnar sedan resten av kvällen att författa ett brev till van Houten. Brevet består huvudsakligen av frågor om vad som händer personerna i boken. Efter ett par dagar kommer svar där van Houten skriver att han inte kan svara i text på vad som händer personerna i boken. Hazel skulle kunna publicera svaret någon annan stans och van Houten har bestämt sig för att inte skriva. Men, skriver han, om Hazel har vägarna förbi Amsterdam så får hon gärna komma förbi hans hus så ska han berätta fortsättningen för henne. Hazel börjar genast fundera ut en plan för hon ska kunna få ihop pengar och tillstånd av föräldrarna för att kunna resa till Amsterdam.