Det här är den elfte boken i serien ”Kioskdeckare Kalle
Skavank”. Precis som de andra böckerna så handlar den om Kalle och hans kusin
Dilsa som löser mysterier. Kalles pappa har en kiosk som Kalle brukar jobba i.
I kiosken säljer de en slags deckar-böcker som kallas kioskdeckare. Eftersom
Kalle jobbar i en kiosk och löser mysterier kallar han sig själv och Dilsa för
kioskdeckare. Skavank är inte hans riktiga efternamn, utan han kallas det för
att han saknar en fot. När Kalle var liten räddade hans mamma honom från att
bli påkörd av ett tåg. Tåget dödade dock hans mamma och han blev av med foten i
olyckan, så nu har han en protes istället.
När boken börjar är det sommarlov. Kalle och Dilsa jobbar i
kiosken när telefonen ringer. Dilsa svarar och hör att det är en man som söker
Kalle Skavank. Dilsa svarar ”ja, det är jag” och flinar åt Kalle. Mannen
berättar att han heter Torkel och är ordförande i en båtklubb. Under natten har
någon stulit 5 motorer från båtar i deras båtklubb. Han frågar om Kalle kan
hjälpa honom att lösa fallet. Dilsa svarar att ”ja, jag och Dilsa kan hjälpa
dig”. Både Kalle och Dilsa har svårt att hålla sig för skratt, men fallet är ju
på allvar så Kalle tar luren och säger att de hemskt gärna vill hjälpa Torkel.
Torkel blir förvånad och frågar vem han pratar med. Kalle säger att det är han
och att han hade klämt foten och att det var därför han pratade så konstigt
nyss. Torkel blir arg och frågar om det är något slags skämt. Verkligen inte
svarar Kalle och frågar om de kan ses för att prata mer om fallet. Har ni
möjlighet att komma redan nu, frågar Torkel. Visst svarar Kalle, stänger
kiosken och går med Dilsa mot tunnelbanan.
De kliver av i Skanstull, där båtklubben ligger. Torkel
möter dem och visar till bryggan där båtarna ligger. Han ger Kalle och Dilsa en
lista över de båtmotorer som är försvunna och ägarna till båtarna. Kalle frågar
om ägarna har någonting gemensamt, men Torkel kan inte komma på någonting,
annat än att de har fått sina båtmotorer stulna.
Efter en liten stund kommer ytterligare en man fram till
dem. Han berättar att han heter Johan och att det var han som var båtvakt under
natten då motorerna stals. Johan säger att han tycker att det hela är väldigt
märkligt, för han var vaken hela natten och varken såg eller hörde någonting.
Motorerna är både stora och tunga, så det är svårt att ta dem utan att det
märks.
Dilsa frågar om de har sett något märkligt här under de
senaste veckorna, om någon har frågat konstiga frågor eller smugit runt på
nätterna. Först säger Torkel nej, men sedan säger han att det finns ju en
person. Både Torkel och Johan ser lite rädda ut. De berättar att det finns en
kvinna, Lisbeth Samander, som tidigare har haft båtplats där men som blev
utsparkad för att hon inte skötte sig. Nu är hon ute efter hämnd. Hon har
krossat fönster på klubbhuset och skurit av tampar till båtarna. Ja, hon är en
riktig hämnare säger Torkel.
Vill du veta mer så får du läsa fortsättningen i boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar