Boken handlar om en tjej som heter Lex och går sista året på
gymnasiet. Lex är rätt skoltrött och hatar hur skolan vill att hon ska tänka.
Skolan genomsyras av entreprenörskap och Lex avskyr att alla idéer man har ska
kunna omsättas till produkter som går att sälja, att man ska göra sig själv
till ett varumärke. För Lex känns det som om hela samhället vill att man ska
vara en produkt snarare än en människa och för Lex är det motbjudande.
Lex är inte särskilt social av sig, men har en bästa vän som
heter Jonathan som också är en lite udda typ. Utöver det så har hon en mamma,
Kajsa, som hon bor med och en pappa som sitter i fängelse. Pappan har suttit i
fängelse från och till ända sedan Lex var liten.
Lex har en väldigt rik fantasi och en av hennes
favoritaktiviteter är att fantisera sig bort i flera timmar. Det är rätt
avancerade fantasier, som filmer ungefär med en massa bihandlingar. Hon tycker
att det är skönt att det är så långt ifrån entreprenörskap som något kan vara.
Lex bor tillsammans med sin mamma. Mamman har varit
ensamstående mest hela tiden sedan det tog slut med Lex pappa för många år
sedan. Det har funnits män ibland, men ingen som har stannat särskilt länge. Lex
är glad för det, hon trivs bra med sin mamma utan några män.
Men en dag kommer mamma hem och berättar att hon har träffat
en man på Zumban hon går på. Mannen heter Bruno och mamma är jättelycklig, men
Lex är tveksam.
När Lex någon vecka senare får träffa Bruno blir hon än mer
skeptisk. Hon tycker att han är inställsam och först tror hon att han stöter på
henne, men det visar sig att Bruno är ungdomsboksförfattare och därför gillar
att höra hur ungdomar tänker. Lex får ett par av Brunos böcker och läser med
stort motstånd en av dem. Det är den värsta dynga hon har läst. Bruno skriver
om utsatta ungdomar, men det är så tillrättalagt att det mer är vuxna
människors fantasier om hur ungdomar är än att det skildrar verkliga ungdomar.
Det får Lex att ogilla Bruno ännu mer.
Men mamma och Bruno spenderar allt mer tid ihop och en dag
berättar mamma att Bruno ska flytta in hos dem. Lex tycker att det är
fruktansvärt och börjar jobba på en plan för att få bort Bruno. Bruno
fortsätter att vara sådär inställsam, men efter ett tag fattar Lex vad det hela
går ut på. Bruno har fått skrivkramp och söker därför desperat efter någon ung
människas berättelse att skriva en bok om.
Bruno vet att Lex pappa sitter i fängelse, så Lex kommer på
att hon ska koka ihop en galen berättelse om Lex och pappans vilda liv och hur
hon har blivit slussad mellan gangsters och knarkarkvarter. Om Bruno går på det
och skriver en bok om det så kan Lex bara höra av sig till förlaget och berätta
att allt är påhittat så är Bruno knäckt för alltid.
En kväll när Lex och Bruno är ensamma börjar Lex att berätta
sin uppdiktade historia. Bruno sväljer allt och även om han beklagar sig så ser
hon hur det lyser ur hans ögon över glädjen av att ha hittat en historia om en
utsatt tjej att skriva. De kommer överens om att Lex ska berätta allt för Bruno
och att han ska skriva en bok om det.
Lex tycker att det här är fantastiskt och går helt upp i
fantasierna. Men hon kommer på att hon borde ha en bättre plan för avslöjandet,
så hon bestämmer sig för att starta en blogg där hon skriver ned de berättelser
hon ger till Bruno så att förlaget sedan ser att de har varit publicerade
tidigare. Bloggande är perfekt tycker Lex, för om det är något hon ogillar så
är det bloggar där folk försöker skapa en bild av ett perfekt liv. Lex skapar
ett alter ego, Maya, som är bloggens skribent. Hennes kompis Jonathan älskar
hela planen och han köper en massa konstiga second hand-kläder som Maya ska ha
och så tar de foton till bloggen där Lex är Maya.
Lex börjar skriva om Maya och snabbt får bloggen läsare. Lex
har inte riktigt räknat med att någon ska ta bloggen på allvar men ganska snart
börjar blogg-kommentarerna komma från unga tjejer som identifierar sig med
Maya. Bloggen bara växer och växer och till slut börjar till och med
kvällstidningarna skriva om den mystiska Maya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar