Gustava och Tex och den heliga cirkusstrutsen av Martin Widmark

Boken handlar om en struts som heter Gustava och hennes kompis, haren Tex. De bor på en djurpark och när boken börjar är det morgon och både Gustava och Tex ligger och sover.

På ängen utanför djurparken har ett cirkustält slagits upp, för cirkusen är i stan. I en hage utanför cirkustältet sitter cirkusstrutsen Don Alonso. Han kan gå på lina, tämja lejon och en massa andra fantastiska saker, men nu är han less på det. Vad är meningen med livet, tänker han. Är det bara att födas, äta popcorn och sedan dö?

Cirkusdirektören ser att Don Alonso är ledsen, så han försöker muntra upp honom. Han tar upp en tidning och börjar läsa en artikel. Nu ska du få höra, säger cirkusdirektören. En klok kinesisk man säger: Carpe diem. Det betyder fånga dagen, njut av livet liksom. Men artikeln är lång och med en massa svåra ord och till slut blir cirkusdirektören så trött att han somnar.

Då får Don Alonso en plan. Han ser att grinden till hagen är öppen, så han bestämmer sig för att rymma. Don Alonso tar ett lakan som hänger på tork och så säger han till zebrorna, ”Carpe diem, fånga dagen. Nu drar jag mig tillbaka till en grotta i bergen”. Vad sa han, säger zebrorna? Trånga hagen? De skakar på huvudena.

I djurparken har Tex och Gustava vaknat. Djurskötare Danielsson lägger ett rep om Gustavas hals och leder ut henne. Vart ska du, frågar Tex? Ingen aning svarar Gustava. Danielsson leder Gustava över ängen och bort till cirkusen. Danielsson går fram till cirkusdirektören, som genast skiner upp. En ny struts, säger han. Men hon är inte billig, svarar Danielsson. Billig, tänker Gustava, vad pratar han om? Då förstår hon, Danielsson tänker sälja henne till cirkusen. Och mycket riktigt plockar cirkusdirektören upp en sedelbunt och ger till Danielsson.

Cirkusdirektören visar Gustava runt på cirkusen. Här inne står elefanterna säger han och pekar. Hej era dammsugar-näsor säger Gustava till elefanterna. Elefanterna blir såklart arga. Och här är zebrorna, säger cirkusdirektören. Randiga hästar, säger Gustava och skrattar. Har ni rutiga grodor också? Där borta är lejonen. Oj vilka kissemissar, säger Gustava. Och vilka fula frisyrer de har. Snart är alla djur på cirkusen arga på Gustava.

Cirkusdirektören förklarar för Gustava vad hon ska göra på föreställningen. Hon ska gå på en lina som är uppspänd högt uppe i manegen. Och sedan ska hon gå in i lejonens bur och få dem att hoppa genom ringar.

Nu börjar Gustava bli rädd och de andra djuren skrattar när de ser det. Lejonen slickar sig om sina munnar och säger, mums det blir struts till middag. Hjälp tänker Gustava, någon måste komma och rädda mig.