Förr eller senare exploderar jag av John Green

Boken handlar om en sextonårig tjej som heter Hazel. Hazel är döende i cancer och har varit så i flera år. När boken börjar är hennes mamma övertygad om att Hazel är deprimerad och behöver hjälp. Hazel själv tycker att depression mest är en biverkning av cancern, men går i alla fall med på att börja gå till en stödgrupp.

Stödgruppen är en ganska deprimerande historia i sig. Ett tiotal ungdomar med cancer som pratar om kampen med sjukdomen. Hazel sitter mest och suckar och efter ett par veckor är hon beredd att ge upp. Men hon vill inte göra sin mamma besviken, för om det är något Hazel tror är värre än att vara 16 år och dödssjuk i cancer så är det att vara förälder till en döende sextonåring. Hon bestämmer sig därför för att härda ut i gruppen ett tag till.

En kväll när Hazel kommer till mötet med gruppen är det en ny, snygg kille där. På mötet går de en runda där alla får säga vad de heter och varför de är där. Killen berättar att han heter Augustus och att han hade en släng av cancer för ett år sedan, men att han mest är där för att hans kompis Isaac är med i gruppen. Under mötet får alla berätta om sin största rädsla. Augustus berättar att hans största rädsla är att bli bortglömd. Hazel svarar med en lång utläggning om hur alla ändå blir bortglömda med tiden och att det inte är någonting att oroa sig över. Augustus blir märkbart imponerad av Hazels svar och efter mötet går han fram till henne för att prata.

Augustus visar sig vara en rätt märklig men intressant kille och innan Hazels mamma hinner komma och hämta henne har Augustus bjudit med Hazel för att se på film. Hazel tackar ja och de åker med Augustus bil hem till honom. När de kommer dit så börjar de prata för att lära känna varandra. Augustus frågar vad Hazel gillar att göra och hon berättar att hon gillar att läsa, så Augustus frågar vad hon har för favoritbok. Hazel berättar att det är en bok som heter ”Ett storslaget lidande” av en holländsk författare som heter Peter van Houten.

Hazel är lite besatt av den boken. Boken handlar om en cancersjuk flicka som heter Anna. Hazel brukar avsky böcker om cancersjuka ungdomar för huvudpersonen är alltid så präktig och berättelsen förutsägbar, men den här boken är annorlunda. Bokens Anna ser väldigt klarsynt på sin sjukdom, hon kallar sig själv för biverkningen, den olyckliga konsekvensen av den för mänskligheten positiva cellmutationen. Boken slutar dessutom mitt i en mening, förmodligen för att Anna dör, men det är ytterligare en anledning till att Hazel inte kan sluta läsa den. Författaren är dessutom väldigt hemlighetsfull. Boken är den enda han har skrivit och det var 20 år sedan och efter det har han helt försvunnit ur rampljuset.

Hazel har med sig ett exemplar av boken, så hon lånar ut den till Augustus och de bestämmer att de ska höras igen när han är klar med boken. Två dagar senare är Hazel på bio och när hon kommer ut från biografen har hon 4 sms från Augustus. Säg att det saknas 20 sidor ur min bok, skriver han. Säg att boken inte är slut. Vad i helvete. Ring mig. Hazel ringer upp och de pratar lite kort om boken, men de bestämmer att de ska höras senare.

Det går en vecka innan Augustus hör av sig igen. Augustus säger att det har dröjt för att han ville formulera en sammanhängande tanke om boken. Augustus tycker att boken är fantastisk, men att det är ren tortyr att den slutar mitt i en mening. Det finns ett oskrivet kontrakt mellan författare och läsare om att man avslutar boken och Peter van Houten har brutit mot det.

Hazel instämmer och berättar att hon har skickat flera brev till författaren för att få svar på vad som händer efter att texten slutar, men att hon aldrig har fått svar. Augustus säger att han har jagat upp en epostadress till van Houten och faktiskt fått ett svar. Augustus läser upp svaret. Svaret är högtravande och ganska märkligt. Van Houten skriver att han både för läsaren och hans egen skull aldrig kommer att skriva någon fler bok.

Hazel ber att får mailadressen och ägnar sedan resten av kvällen att författa ett brev till van Houten. Brevet består huvudsakligen av frågor om vad som händer personerna i boken. Efter ett par dagar kommer svar där van Houten skriver att han inte kan svara i text på vad som händer personerna i boken. Hazel skulle kunna publicera svaret någon annan stans och van Houten har bestämt sig för att inte skriva. Men, skriver han, om Hazel har vägarna förbi Amsterdam så får hon gärna komma förbi hans hus så ska han berätta fortsättningen för henne. Hazel börjar genast fundera ut en plan för hon ska kunna få ihop pengar och tillstånd av föräldrarna för att kunna resa till Amsterdam.